AjAjAJAJAJ jag har jätte ont i mina öron.. För en vecka sedan fick jag reda på att jag har nått fel med mina öron. jag har iof hafft problem ända sen jag var liten, men nu har det blivit jätte jobbigt! Läkaren: din örontrumpet kan inte utjämnatrycket i dina öron, så det gör att dom blir uppsvälda. nu ska du äta medecin i 40 dagar, men det är inte säkert att det kommer hjälpa för alltid. jobbar du med något som påfrestar dina öron?Maria: ja jag jobbar på calcenter, jag blir utsatt för ljud varje dag.Läkare: ojoj, ja du har nog hafft den här sjukdommen hela ditt liv, men hög påfrestning på örona har utlöst det. du bör nog se dig efter ett annat jobb...Maria: ok, vad bra att det inte finns några andra jobb att få om man inte har någon speciell utbildning... jag blir sååå jäkla arg, jag betalar skatt och jag har jobbat hela mitt liv. nu har mina öron pajat och det kommer förmodligen bli värre, men inte fan kan man få hjälp. jag får så lov att sitta här trots att jag har problem. aja, det är väll bara att gilla läget, förr fick man ju bältros...

frågan är ju om man saknar någon när den är borta eller om man längtar efter personen. Man kanske gör bådeoch. Det har bara gått en natt och det känns som ett år. Jag kommer knappt ihåg hur du luktar, eller hur du smakar. snart är du min igen, och det är underbart!Jag har en lite suprise, jag vet att du tycker om blått, och jag tycker om vitt. därför har jag bytt ut hela sovrums inredningen. Nu kommer det kännas som en sommar äng när man vaknar. Vitt och blått, precis som en gammal stuga nånstans i skärgården! jag tror nog jag vet vad jag gör, jag saknar dig! eller jag länktar efter dig, ääää jag gör bådeoch! Men på nått konstigt vis känns det ändå bra att du varit borta, för det har gjort att jag inser hur mycket jag saknat dig! LOVE

Jag är så trött, så less, så otroligt arg just nu. Det känns som jag hatar allt som heter FAMILJ. Jag hatar jul, och jag hatar min födelsedag. I år ska jag smita iväg till sthlm för att få lungn och ro, vill inte att min familj ska komma! känns så falskt att ha dem hos en när de inte är där annars. En gång hade jag en familj som tog hand om varandra, som brydde sig hur andra mådde. Nu inser jag att det är borta, jag behövde bara lite hjälp, lite stöd, någon som ringde och frågade hur det var med mig. Ingen ringde på 2 månader. och nu säger ni att det var mitt fel, att jag borde ha ringt och frågat om stöd. jag har alltid funnits där, alltid!!! jag har försökt stötta er vad det än må ha varit! Hur kan ni säga att det är mitt fel? ni har inte ringt och fråhgat hur jag mår, ni har skickat gott nytt år... men vad fan är det. borde jag ha ett gott nytt år? Det värsta av allt är att DU/NI skyller på mig, att ni är så fega att ni inte kan komma och be om förlåtelse. Jag är väll ingenting värd?? Hur många undanflykter ni än kommer med vet vi sanningen, och det gör bara att ni blir sedda på det settet ni förtjänar! jag hade hoppats att jag kunde få tillbaks de systrar jag en gång trodde att jag hade... men är man självupptagen och svag antar jag att det alldrig kommer att gå! ER FÖRLUST!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!